Träning inför Vasaloppet 2013
Vintersäsongen 2012/2013 blev det dags att börja åka klassiskt. Jag hade inte åkt klassiskt på flera år då jag fastnat för skate. Så simpelt att bara kunna ta på sig skidorna utan att förbereda dem någonting. Gillar enkelheten.
Men eftersom vi gjort Lidingöloppet och bestämt oss för att göra En svensk klassiker så var Vasaloppet nästa. Bara att börja träna klassiskt.
December var inte så där optimalt för skidåkning. Men några kilometer blev det. (Ja du läste inte fel, vi räknar kilometer, inte mil). Jag åkte på en öroninflammation och insåg att det var dumt att träna tills den var helt över. Vi har ju hört att man "måste åka 50-100 mil skidor" innan Vasaloppet. Så starten var inte riktigt optimal för mig. Något seedningslopp tänkte jag försöka hinna med också. Inte så mycket för att seeda upp mig i placeringarna, utan mest för att få långa sträckor och timmar skidåkning i kroppen. Det är mer motiverande att delta i en skidtävling än att själv ta ett långpass på 4 mil.
När Kronanloppet gick kunde jag tyvärr bara titta på. Thomas däremot hade möjlighet att delta och körde riktigt bra. Han seedade upp sig och hamnade i startfält 3. Men snöpligt nära startled 2, minuten efter att ha kommit dit. Ibland är minutrarna på fel sida. :/
När så min öroninflammation lagt sig fick jag några kilometer till. Och anmälde mig till Renrajden som gick på Ormberget. Fint tänkte jag, hemmaspår =) Det var lite trixigt för Thomas att valla för mig. Eftersom jag har rätt dålig teknik för klassisk åkning och inte orkar trycka ner skidorna nog mycket krävs bra med fästvalla för att jag ska klara mig. Inte nog med svårt att få till skidorna så hade jag oturen att Thomas hade konferens med jobbet och kunde inte vara med i starten. Som tur var kunde han komma ifrån jobbet en stund och lägga på lite extra innan min start för att sen åka tillbaka. Det var tur det.
Fästet höll drygt första milen. Sen orkade jag inte trycka nog och det släppte. Jag och en skäggig man turades om att åka framför/bakom/framför/bakom varann. När jag sen på sista varvet passerade vätskekontrollen tänkte jag att nog f*n vore väl om den skäggige mannen ska åka om mig igen.... (Märk väl att den skäggige mannen var i min egen ålder, lagom motionär). Jag åkte om honom och såg honom inte mer =) Resultatet i tävlingen blev att jag seedade upp mig i startled 8. Minns inte hur långt ifrån startled 7, men jag var nöjd med min prestation.
Nästa seedning blev Råneås tävling. Jag hade inte alls teknik, glid eller gnista den tävlingen. Därför genomförde jag den inte. Så hur går det med att få ihop 50 mil? Inte så bra kan jag säga...
Thomas åkte sina mil skidor och med tanke på att han aldrig åkt längdskidor när han växte upp åkte han riktigt bra. Ibland med brutal force ;-)
Vi valde att båda två köra seedningstävlingen Andörjan i Älvsbyn. Riktigt roligt var den. På sina ställen kunde man se varann ute på ängar och det var kul att kunna se Thomas ibland när spåren möttes. Thomas hade lagt på bra med fästvalla och jag nötte på så gott jag kunde. Här var det konditionen som satte stopp. Några kilometer före mål insåg jag att jag inte skulle nå dagens mål. Helt plötsligt var jag stum i benen. Låren ville inte röra sig som jag ville. Tempot sjönk men jag insåg att stannar jag så kommer jag aldrig igång igen. Jag lyckades inte seeda upp mig mer än tidigare. Men fler minuter och kilometer i benen var bra.
Så när jag summerade mina tränade klassiska mil inför Vasaloppet hamnade jag på 15.9 mil.
Japp. Jag låg på minst 35 mil under rekommenderade.
Nu hälsade Murphy på hos oss och det var Thomas tur att bli sjuk. En riktigt jävlig förkylning. Han var risig och trots huskur och allt vi kunde hitta på var han riktigt risig veckan innan Vasaloppet. Eller om sanningen ska fram, redan två veckor före.
När så Vasaloppet närmade sig var han inte det minsta sugen på att åka. Det var jag som nästan tvingade med honom i bilen mot Mora. Jag behövde ha honom med att valla mina skidor och jag hade verkligen tänkt genomföra klassikern. Med tanke på hur tungt jag tyckte Lidingöloppet var, kände jag att jag inte var säker på att jag någonsin mer ville springa det igen, så Vasaloppet here I come!
I bilen på vägen ned lade Thomas ut sitt startbevis till Vasaloppet på Blocket till försäljning och tänkte inte alls delta. Väl framme hämtade vi våra startbevis. Thomas skulle ställa upp ändå. Om han inte skulle orka kunde han alltid bryta och ta buss mot mål. Men ni som känner Thomas...
Vi passade på att kolla lite kläder i mässtältet och sen var det dags att återvända till boendet. Thomas vallade skidorna och vi gick och lade oss tidigt i militärsängarna vi bokat. Uppstigning före tuppen! Buss till Sälen och sen ställa sig i spåret. Då kör vi!
Vasaloppet 2013
Trötta som sällan vaknade vi med en mängd andra i gympahallen vi bokat boende. Tidig grötfrukost och bil till bussarna. Jag hade gjort en extra smörgås att ha med i fickan till innan start. Man lär sig minsann vad man behöver. Det var kolsvart och alla försökte sova på väg till starten.
Framme på plats insåg vi att vi fick säga hejdå redan nu. Vi ställde oss i våra köer för att komma in i rätt fålla och lämna skidorna på plats.Thomas i kön till startled 3 och jag till 8. Jag packade om min väska som skulle skickas till målet och hittade en plats i fålla 8. Stämningen var riktigt speciell. Alla var dämpade, men på ett positivt sätt. Laddade inför tävling. Förväntansfulla. Tävlingssugna. Jag pratade med dem omkring mig i fålla 8 och hittade en man från BAIK som skulle åka. Hoppades kunna hålla rygg på honom tänkte jag. Lämnade mina skidor och gick mot mässtältet. Hämtade kaffe och en bulla som jag tog med mig in. I tältet var det smock fullt. Folk som låg huller om buller på golvet för att få sista minuter vila innan start. Och helt plötsligt hittar jag Thomas! Wow.
Thomas hade hunnit lägga på ett lager fästvalla extra och jag kände att fasen om jag har för lite. Det har alltid varit mitt problem. Jag visste att jag efter 4 mil var trött och knappt orkade trycka ner skidorna, så vid närmare 9 mil skulle jag nog knappt orka ta mig fram. Nåja, det var för sent. Jag kunde bara hoppas att spåren var så jag kunde staka mestadels. Det finns ju de som åker i skateskidor =)
När starten gick var det en magisk känsla. Lite fasansfull men ändå upplyftande. Första kilometrarna gick sakta för oss i startled 8. Det var tur det. Jag hade inte orkat hela loppet om jag rusat i början. Jag hade som taktik att i huvudet beta av sträcka mellan varje vätskekontroll. Inte fundera så mycket på nedräkningen som var totalt utan ha delmål för mig själv.
Jag hade också bestämt mig för att inte få slut på energi. Jag stannade vid varje kontroll. Drack både buljong, blåbärssoppa, åt bullar och avslutade med vatten. Vidare ut i spåret. Det gick jättebra. Det var kul. Jag blev omåkt av en massa människor. Jag åkte om en massa människor. Men bäst av allt var skidorna. Thomas hade prickat perfekt! Jag stakade och stakade och stakade. Jag åkte om hur många som helst i varje nedförsbacke. Jag har aldrig haft så bra glid som under Vasaloppet. Men det bästa var att jag även hade perfekt fäste. Jag hade inga som helt problem i uppförsbackar. Jag litade på fästet och det gick hur bra som helst. Det var en fröjd att åka. Man pratar om folkfest i såna här tävlingar och jag förstår vad man menar. Det fanns människor som hejade överallt. Skotrar och skidåkare. Det kunde inte varit en bättre dag.
Tekniken bättrades på under loppet för mig och pinsamt nog åkte jag nog både bättre och snyggare de sista milen eftersom jag "lärt mig" under själva Vasaloppet. Det där med 50-100 mil kanske hade varit bra. Men jag klarade mig perfekt med mina 15,9 mil innan. Att jag var stark i bålen gjorde nog mitt Vasalopp till en bra upplevelse eftersom jag orkade staka såpass mycket som jag gjorde. Och när jag 8h 27min 12s efter starten gått åkte över mållinjen var jag extremt nöjd! Thomas lyckades vara där i målgången. Helt underbart!
Thomas resultat? By brutal force kämpade han sig genom Vasaloppet med en förkylning i kroppen och alldeles för mycket fästvalla. Tiden? Medaljtid !! =)
Nummer två av fyra i klassikern var avklarad. Nästa skulle bli Vätternrundan. 30 mil på cykel.
//Monica
Vintersäsongen 2012/2013 blev det dags att börja åka klassiskt. Jag hade inte åkt klassiskt på flera år då jag fastnat för skate. Så simpelt att bara kunna ta på sig skidorna utan att förbereda dem någonting. Gillar enkelheten.
Men eftersom vi gjort Lidingöloppet och bestämt oss för att göra En svensk klassiker så var Vasaloppet nästa. Bara att börja träna klassiskt.
December var inte så där optimalt för skidåkning. Men några kilometer blev det. (Ja du läste inte fel, vi räknar kilometer, inte mil). Jag åkte på en öroninflammation och insåg att det var dumt att träna tills den var helt över. Vi har ju hört att man "måste åka 50-100 mil skidor" innan Vasaloppet. Så starten var inte riktigt optimal för mig. Något seedningslopp tänkte jag försöka hinna med också. Inte så mycket för att seeda upp mig i placeringarna, utan mest för att få långa sträckor och timmar skidåkning i kroppen. Det är mer motiverande att delta i en skidtävling än att själv ta ett långpass på 4 mil.
När Kronanloppet gick kunde jag tyvärr bara titta på. Thomas däremot hade möjlighet att delta och körde riktigt bra. Han seedade upp sig och hamnade i startfält 3. Men snöpligt nära startled 2, minuten efter att ha kommit dit. Ibland är minutrarna på fel sida. :/
När så min öroninflammation lagt sig fick jag några kilometer till. Och anmälde mig till Renrajden som gick på Ormberget. Fint tänkte jag, hemmaspår =) Det var lite trixigt för Thomas att valla för mig. Eftersom jag har rätt dålig teknik för klassisk åkning och inte orkar trycka ner skidorna nog mycket krävs bra med fästvalla för att jag ska klara mig. Inte nog med svårt att få till skidorna så hade jag oturen att Thomas hade konferens med jobbet och kunde inte vara med i starten. Som tur var kunde han komma ifrån jobbet en stund och lägga på lite extra innan min start för att sen åka tillbaka. Det var tur det.
Fästet höll drygt första milen. Sen orkade jag inte trycka nog och det släppte. Jag och en skäggig man turades om att åka framför/bakom/framför/bakom varann. När jag sen på sista varvet passerade vätskekontrollen tänkte jag att nog f*n vore väl om den skäggige mannen ska åka om mig igen.... (Märk väl att den skäggige mannen var i min egen ålder, lagom motionär). Jag åkte om honom och såg honom inte mer =) Resultatet i tävlingen blev att jag seedade upp mig i startled 8. Minns inte hur långt ifrån startled 7, men jag var nöjd med min prestation.
Nästa seedning blev Råneås tävling. Jag hade inte alls teknik, glid eller gnista den tävlingen. Därför genomförde jag den inte. Så hur går det med att få ihop 50 mil? Inte så bra kan jag säga...
Thomas åkte sina mil skidor och med tanke på att han aldrig åkt längdskidor när han växte upp åkte han riktigt bra. Ibland med brutal force ;-)
Vi valde att båda två köra seedningstävlingen Andörjan i Älvsbyn. Riktigt roligt var den. På sina ställen kunde man se varann ute på ängar och det var kul att kunna se Thomas ibland när spåren möttes. Thomas hade lagt på bra med fästvalla och jag nötte på så gott jag kunde. Här var det konditionen som satte stopp. Några kilometer före mål insåg jag att jag inte skulle nå dagens mål. Helt plötsligt var jag stum i benen. Låren ville inte röra sig som jag ville. Tempot sjönk men jag insåg att stannar jag så kommer jag aldrig igång igen. Jag lyckades inte seeda upp mig mer än tidigare. Men fler minuter och kilometer i benen var bra.
Så när jag summerade mina tränade klassiska mil inför Vasaloppet hamnade jag på 15.9 mil.
Japp. Jag låg på minst 35 mil under rekommenderade.
Nu hälsade Murphy på hos oss och det var Thomas tur att bli sjuk. En riktigt jävlig förkylning. Han var risig och trots huskur och allt vi kunde hitta på var han riktigt risig veckan innan Vasaloppet. Eller om sanningen ska fram, redan två veckor före.
När så Vasaloppet närmade sig var han inte det minsta sugen på att åka. Det var jag som nästan tvingade med honom i bilen mot Mora. Jag behövde ha honom med att valla mina skidor och jag hade verkligen tänkt genomföra klassikern. Med tanke på hur tungt jag tyckte Lidingöloppet var, kände jag att jag inte var säker på att jag någonsin mer ville springa det igen, så Vasaloppet here I come!
I bilen på vägen ned lade Thomas ut sitt startbevis till Vasaloppet på Blocket till försäljning och tänkte inte alls delta. Väl framme hämtade vi våra startbevis. Thomas skulle ställa upp ändå. Om han inte skulle orka kunde han alltid bryta och ta buss mot mål. Men ni som känner Thomas...
 |
| Startnr 17717. Innehåll en gul väst. 9 mil skidor att vänta. |
Vasaloppet 2013
Trötta som sällan vaknade vi med en mängd andra i gympahallen vi bokat boende. Tidig grötfrukost och bil till bussarna. Jag hade gjort en extra smörgås att ha med i fickan till innan start. Man lär sig minsann vad man behöver. Det var kolsvart och alla försökte sova på väg till starten.
Framme på plats insåg vi att vi fick säga hejdå redan nu. Vi ställde oss i våra köer för att komma in i rätt fålla och lämna skidorna på plats.Thomas i kön till startled 3 och jag till 8. Jag packade om min väska som skulle skickas till målet och hittade en plats i fålla 8. Stämningen var riktigt speciell. Alla var dämpade, men på ett positivt sätt. Laddade inför tävling. Förväntansfulla. Tävlingssugna. Jag pratade med dem omkring mig i fålla 8 och hittade en man från BAIK som skulle åka. Hoppades kunna hålla rygg på honom tänkte jag. Lämnade mina skidor och gick mot mässtältet. Hämtade kaffe och en bulla som jag tog med mig in. I tältet var det smock fullt. Folk som låg huller om buller på golvet för att få sista minuter vila innan start. Och helt plötsligt hittar jag Thomas! Wow.
 |
| I mässtältet strax innan start. |
Thomas hade hunnit lägga på ett lager fästvalla extra och jag kände att fasen om jag har för lite. Det har alltid varit mitt problem. Jag visste att jag efter 4 mil var trött och knappt orkade trycka ner skidorna, så vid närmare 9 mil skulle jag nog knappt orka ta mig fram. Nåja, det var för sent. Jag kunde bara hoppas att spåren var så jag kunde staka mestadels. Det finns ju de som åker i skateskidor =)
När starten gick var det en magisk känsla. Lite fasansfull men ändå upplyftande. Första kilometrarna gick sakta för oss i startled 8. Det var tur det. Jag hade inte orkat hela loppet om jag rusat i början. Jag hade som taktik att i huvudet beta av sträcka mellan varje vätskekontroll. Inte fundera så mycket på nedräkningen som var totalt utan ha delmål för mig själv.
Jag hade också bestämt mig för att inte få slut på energi. Jag stannade vid varje kontroll. Drack både buljong, blåbärssoppa, åt bullar och avslutade med vatten. Vidare ut i spåret. Det gick jättebra. Det var kul. Jag blev omåkt av en massa människor. Jag åkte om en massa människor. Men bäst av allt var skidorna. Thomas hade prickat perfekt! Jag stakade och stakade och stakade. Jag åkte om hur många som helst i varje nedförsbacke. Jag har aldrig haft så bra glid som under Vasaloppet. Men det bästa var att jag även hade perfekt fäste. Jag hade inga som helt problem i uppförsbackar. Jag litade på fästet och det gick hur bra som helst. Det var en fröjd att åka. Man pratar om folkfest i såna här tävlingar och jag förstår vad man menar. Det fanns människor som hejade överallt. Skotrar och skidåkare. Det kunde inte varit en bättre dag.
Tekniken bättrades på under loppet för mig och pinsamt nog åkte jag nog både bättre och snyggare de sista milen eftersom jag "lärt mig" under själva Vasaloppet. Det där med 50-100 mil kanske hade varit bra. Men jag klarade mig perfekt med mina 15,9 mil innan. Att jag var stark i bålen gjorde nog mitt Vasalopp till en bra upplevelse eftersom jag orkade staka såpass mycket som jag gjorde. Och när jag 8h 27min 12s efter starten gått åkte över mållinjen var jag extremt nöjd! Thomas lyckades vara där i målgången. Helt underbart!
Thomas resultat? By brutal force kämpade han sig genom Vasaloppet med en förkylning i kroppen och alldeles för mycket fästvalla. Tiden? Medaljtid !! =)
 |
| Precis efter målgång - 8:27:12 |
//Monica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar